onsdag 21 mars 2012

Skrivet i sten?

snart



Letade efter den där bilden med böcker av sten som jag hade uppe häromdagen. . .från konstnären i Vänge, han som har gjort ett helt unikt skolmuseum där man kan vandra omkring bland bänkar, bråte, böcker, gamla skrämmande redskap från gymnastiken och bitterljuva minnen.
Men den här bilden kom upp istället. Från Närsholmen. Orkidéer, och de största mandelblommor jag någonsin skådat. 
Än är vi inte där, men snart. Jag har hört lärkan idag. Den sjunger över höstplöjda fält som inte börjat gro än. Snöpinnarna står kvar längs vägen men börjar se ut som om de hamnat på fel fest.


Jag är trött efter att ha utkämpat diverse slag den här vintern. Som vanligt handlar det om att inte förlora tilliten. Det här är ingen må-bra-blogg. Jag är misstänksam mot lyckan men vill gärna ha meningen och livet (nota bene: inte alltid detsamma som meningen med livet. det finns så många meningar om den saken), Och tillit tycks handla om överlevnad.Till och med börsmäklarna vet nuförtiden att om tilliten sviktar går det inte bra för oss, globalt. Just när vi vanliga hade lärt oss ord som entourage och ränteprognos, började experterna tala om tillit. 


Den här månaden har jag varit runt i landet och föreläst, talat om mitt författarskap. I Göteborg. I Kalmar, en av Sveriges mest avlägsna städer. I Uppsala. På Ersta i Stockholm. I Rimbo och på Värmdö och snart i Skellefteå och Trollhättan. Ibland börjar jag tala om de oskrivna berättelserna som kan finnas i en släkt. Tystnaden kring det oberättade. Det som aldrig sägs men ändå lämnas över som ett budskap från generation till generation.
Vad står skrivet över kvinnolinjen i min släkt, till exempel? I mitt fall tror jag det är ordet Övergivenhet. Och en underrubrik: Konsten att leva ett omöjligt liv, och klara av det.
På andras budkavlar står det kanske "Det ordnar sig alltid." Eller : "Dölj din smärta."


Varje gång jag talar om det här börjar åhörarna lyssna så intensivt att de efter en stund nästan inte hör vad jag säger. De letar efter de oskrivna budskap som präglat dem. Det är stort att få vara med och sätta en nyckel i andras lås...
Men jag brukar sluta med att säga att de där budskapen är inte i skrivna i sten. De kan ändras. De kan förses med underrubriker eller helt skrivas om. Jag tror vi har den möjligheten, när vi väl har blivit medvetna om vad som "skrivit" oss. Men jag glömmer det ibland, tappar tilliten och tror att ingenting kan förändras. Ha- nu hittade jag bilden!





1 kommentar: